När "Cyberpunk 2077" släpptes för ett par år sedan blossade det upp en diskurs angående huruvida spelet var punk. Detta skrattade jag bara till åt, men det lämnade mig frågande. Finns det något som kan kallas ett punkigt tv-spel? Några år och lite sporadiskt grävande senare är det bestämt dags för undertecknad att formulera några ord i ämnet.
Punk är anti-auktoritärt. Ett evigt trotsande och utmanande till i princip självdestruktiva nivåer. Ifrågasättande av, och praktiskt kringgående runt, varje poänglös hierarki. Punk är kompromisslöst. Vi gör det själva. I viss mån är punk till och med vad den gamla skolans ordböcker vill göra gällande: en subkultur för småkriminella och "värdelösa" människor som inte sällan mer utgör ett problem än tillför något i det traditionella samhället. Upproret från botten.
Det går att tillskriva punken ganska mycket, men vad som blir tydligt när man tittar på de olika definierande egenskaperna, är att ingen del är unik på egen hand. Därför kan man inte hävda att alla som tycker illa om översitteri är punkare. Därför kan man inte hävda att alla småbrottslingar är punkare. Därför kan man inte hävda att t.ex. "Cyberpunk 2077" är punkigt. Inte för att det är en omöjlighet för spel att vara punkiga, utan för att utvecklarna i just det här fallet, CD Project Red, saknar många byggstenar i vad det innebär att vara punk. Att de "gör som de vill" och "provocerar" räcker inte. I sådana fall är ju varenda fyraåring en punkare. Nej, för att vara ett punkigt spel krävs fler beståndsdelar - och framför allt kan det inte komma uppifrån och sparka nedåt.
Ett bra sätt att närma sig tanken "punkspel" är att se på det som man ser på fanzin. En stor anledning till att fanzin är så populära inom punken är att de är hierarkifria uttrycksmedel som varken kräver svåruppnåeligt kunnande eller särskilda ekonomiska medel. Vem som helst kan göra ett fanzin om vad som helst, det finns inga mellanhänder eller investerare man måste tänka på. Att gå vägen via storbolag som existerar för att tjäna pengar är inte kompatibelt med punk. För att uppnå en rik mångfald på riktigt måste rösterna komma direkt från gatan, inte kanaliseras genom privilegierade kontaktnät förstärkta med pengar.
I sin bok "Rise of the Videogame Zinesters" attackerar Anna Anthropy spelindustrin för främst två saker. Bristen på representation och den onda cirkel det kommersiella synsättet fött fram. "I want game creation to be decentralized," skriver hon och fortsätter "the problem with videogames is that they're created by a small, insular group of people. [...] Stories about queer women are generally written by white, college-educated men".
Det är över tio år sedan det här skrevs men det är fortfarande aktuellt [1][2]. Samma sak gäller den onda cirkeln profiten drivit fram;
"Commercial games have become expensive [...] with that much money at stake, publishers and shareholders are not going to permit a game that is experimental. Publishers permit only games that follow a previously established model to be marketed to previously established audiences (young male adults) [...] and it's these dudes, already entrenched in the existing culture of games, who are eventually driven to enter the videogame industry and to take part in the creation of games."
Alltså kommer punkspel inte komma från spelvärldens mitt, det vore en omöjlighet.
Så, vad ska vi då slå fast för kriterium för ett punkigt spel? Utöver att vara anti-auktoritärt, producerat i spelvärldens utkanter och inte ha något särskilt vinstintresse måste även ifrågasättandet av något etablerat ingå. Punken har alltid drivits av en vilja att kasta ut det gamla och omfamna det nya, att ständigt ligga i framkant och attackera det stagnerade. Som ett äktenskap mellan viljan att förstöra ett samhälle man knappt är en del av och viljan att skapa något nytt.
Finns det några spel som uppfyller de här kriterierna? Givetvis. Här är några exempel!
Queers In Love At The End Of The World (Anna Anthropy, 2013) Upplev de sista tio sekunderna i världen genom perspektivet av ett homosexuellt par.
WWI Medic (Bay 12 Games, 2004) Axla rollen som en fältläkare i det vansinne vi kallar krig.
The Strange and Somewhat Sinister Tale of the House at Desert Bridge (Jonas Kyratzes, 2009) En transdimensionell portal...
Tonight We Riot (Pixel Pushers Union 512, 2020) Ta del i det antikapitalistiska upproret och inspirera andra att gå med.
Dys4ia (Anna Anthropy, 2012) Ett spel om könsdysfori.
MindfulOS (Jordan Terry, 2023) Organisera dina skenande tankar i prydliga lådor och undvik att hantera stressen och självhatet.
She Who Fights Monsters (Gaming Pixie, 2018) Ta dig igenom sju dagar som Jennifer som har en pappa som är alkoholist.
Acephalus (Colestia, 2018) Ett pusselspel inspirerat av boken "The Mushroom at the End of the World: On the Possibility of Life in Capitalist Ruins" (Tsing, Anna. 2016).
You Are Jeff Bezos (Kris Lorischild, 2018) Försök hantera Bezos monstruösa rikedom.
Erase Me (Gaming Pixie, 2017) Spela som Elysia vars mål är att bli kvitt sina minnen, göra sina spår på omvärlden ogjorda och slippa smärtan.
Defund L.A (poikorosso, 2020) Avveckla poliskåren i Los Angeles.
- [1] Ruberg, B. & Shaw, A.. (2017). Queer game studies.
- [2] Tressel, Levi. (2019). Diversity in Gaming. Analysis of the current representation of video game demographics and strategic guidelines for diverse character design in modern games. Bachelor's Thesis.
- Quinn, Zoe. https://boingboing.net/2015/03/16/punk-games.html
- Anthropy, Anna. Rise of the Videogame Zinesters: How Freaks, Normals, Amateurs, Artists, Dreamers, Drop-outs, Queers, Housewives, and People Like You Are Taking Back an Art Form. Seven Stories Press, 2012. 978-1609803728.
- https://itch.io