Jag växte upp i en liten håla som heter Barsebäcks by. Mest känd för kärnkraftverket som låg en bit bort. Jag gillade byn fram till nångång i mitten av högstadiet. Då var det en pina. Främst för att det inte fanns en enda butik och bussförbindelserna var sjukt dåliga. På helgerna gick det inga bussar alls. Så då fick du gå en halv mil för att ta bussen. Jag gillade att växa upp där då det fanns någon fin gemenskap med alla ungar i området. Sen fanns det lite spänning med ett slott där det bodde en galen greve. Där smög man ofta omkring och spionerade. 😂
2. Hur var den sociala biten, hade du många kompisar eller var du en ensling?
Som barn var jag ganska vild när jag var bland vänner. Men kunde också vara lite blyg bland folk jag inte kände. Jag hittade på mycket hyss. Liftade t ex för första gången när jag var 8 år. Var en del barn i byn som inte fick leka med mig för att det ofta blev en del ”hyss”. Men jag har alltid varit väldigt social. Jag minns en incident som liten. Jag cyklade hem till min kompis Anders för det var sååå längesen vi sågs. Jag knackar på och då öppnar en annan mamma. Jag frågar förbryllat efter Anders och den nya mamman förklarar att Anders har flyttat. Men här bodde nu Nina o Sara och jag fick gärna komma in och leka. Jag ryckte på axlarna och gick in och lekte. Så jo, jag hade många kompisar.
3. Hur ser din skolgång ut? Gick du gymnasiet? Kanske till och med eftergymnasiala utbildningar? Vad hade du för framtidsdrömmar?
Jag gick gymnasiet i Lund på Vipeholmskolan. Yes, det gamla mentalsjukhuset. Jag gick Samhäll med estetisk inriktning. När jag var riktigt liten ville jag bli arkeolog. Historia har alltid fascinerat mig. Men sen flyttade jag till London efter gymnasiet och där och då bestämde jag mig att jag en dag skulle öppna en punkaffär. Den känslan har varit så stark att jag känt att det inte är lönt att jag pluggar vidare. Men, för ett par år sedan så hade jag en tid när jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Då hittade jag en utbildning på Teaterhögskolan i Malmö som verkade sjukt kul. Jag visste att det var sjukt svårt att komma in så jag tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle komma in. Dessutom hade jag noll erfarenhet av teater och har scenskräck. 😂 Men jag tänkte att det var värt att testa. Jag skrev ett personligt brev och skickade en bild när jag var full klädd i rokokokläder. Sen ringde dom från skolan och ville ha en intervju när jag var på en festival. Mitt under något metalband och jag som hade druckit några öl. Men tydligen gick intervjun bra för jag kom in. Jag gick utbildningen som var riktigt kul! Det jag kom fram till var iallafall att jag inte vill jobba med teater. Lärde mig dock massa annat som är guld värt om inte annat om mig själv.
4. När, hur och varför började du gravitera mot punk och den alternativa världen i stort?
Jag är uppväxt med musik i min familj. Båda mina föräldrar var väldigt musikintresserade. Mamma lyssnade en del på Deep Purple o Led Zeppelin. Pappa på Bob Dylan och massa annan bra musik. Proggen var också närvarande i vårt hem. Pappa var dessutom trubadur och spelade mycket själv. Vi hade jämt musiker som sov över. Bland annat Fred Åkerström, Stefan Demert, Jejja Sundström och Evert Ljusberg för att nämna några. Jag har alltid varit intresserad av musik. Jag var som en svamp när det kom till olika kreativa uttryckssätt och jag sög åt mig av allt. Första gången jag såg en punkare var när vi var på bilresa i vår skruttiga Saab genom Frankrike. Vi var i Marseille och gick förbi ett litet torg. Där satt det ett gäng på ca 20 punks. Detta var väl typ 1985. Jag tyckte det var dom coolaste personerna jag sett i hela mitt liv! Musiken kom in nånstans i början av mellanstadiet med Ebba Grön. Men det var framför allt när jag var 11 år och fick ett kassettband av en kompis till min bror som allt ändrades. Han hade varit på Ungdomshuset i Köpenhamn och hittat ett kasettband på golvet som han fick med sig. På A-sidan stod det Vise Squad (med S istället för C) och Uk Decay blandning & B-sidan stod det Imperiet. Jag hade aldrig hört en kvinna sjunga på det sättet som Beki Bondage gjorde. Jag blev helt tagen av allt på det här kassettbandet. Då trodde jag dessutom att Uk Decay var ett och samma band. Tänkte bara att det var en jäkla blandning stilar och flera sångare. Det fanns ju inte Google. 😂 Imperiet fastnade också jäkligt hårt. Det är för övrigt fortfarande ett av mina absoluta favoritband.
Jag var dock väldigt ensam om det här. Jag hade det här kasettbandet lite för mig själv. Det var först i högstadiet som konserterna och stilen kom. Jag och min bästa kompis Erika brukade sitta i hennes kök och lyssna på P3 musik för att hitta nya punkband. Hon och jag var väldigt ensamma på skolan med en alternativ stil. För mig var stilen ett sätt att provocera alla nazister på skolan. När vi hade skolvalet 1994 så vann SD med 74%. Vi gick i samma klass som nazister som åkte in för mordbrand av flyktingförläggningar några år senare. Media kom och gjorde reportage om skolan då den klassades som den mest rasistiska skolan i hela Sverige om man utgick från resultatet i skolvalet.
Men ja det var framför allt i högstadiet som stilen började komma. Sen var det de helgerna som jag och Erika drog in till Lund eller Malmö och gick på punkkonserter. Mejeriet ordnade mycket punkspelningar under denna perioden. Dessa var sjukt viktiga för mig. Det var där man fick sitt bränsle för att komma tillbaka till vardagen och skolan med alla killar som skrek saker efter en i korridorerna. När jag sedan började gymnasiet så var det som att komma till himmelriket. Så många andra som också brann för olika typer av subkulturer. Det var man inte direkt van vid.
5. Crime City Clothing, berätta lite om det! Är det ditt första stora projekt?
CCC startades när jag hade min första butik Bad Reputation. Det var en liten punkbutik och jag kämpade som en idiot! Det var väldigt tufft. Det var fel i tiden, fel läge och sen hade jag mycket konkurrens. Jag lade ner väldigt mycket tid på att hitta unika prylar som inte de andra butikerna hade. Men så dröjde det aldrig länge innan de hade hittat samma prylar. De hade en helt annan ekonomi än jag och hade råd att ta in mycket större sortiment dessutom. Detta var helt omöjligt att konkurrera med. Därför bestämde jag mig för att starta något helt eget som de inte kunde ta in. Jag startade ett samarbete med Vince Ruarus som är en otroligt skicklig konstnär. Detta växte och blev Crime City Clothing. Namnet röstades fram av bland annat folk från Crime City rollers på FB.
6. Visst arbetade du på Shock och sen en tid även hos ett större kosmetikaföretag (som var pissiga mot dig vill jag minnas) innan Arsenik blev till? Hur var det? Har du arbetat på fler ställen?
Jag arbetade på det där kosmetikaföretaget först. Det var kort efter det att jag stängt Bad Reputation. Butikschefen där var ett jävla rövhål! En tvättäkta psykopat för att uttrycka mig milt. Min bästa vän jobbade också där och var biträdande butikschef. Hon gjorde chefens jobb bättre. Det var väl där allt började. Butikschefen startade en mobbingkampanj mot min vän och såg till att sprida ut lögner till de andra som arbetade. De trodde på allt och det blev en total utfrysning och mobbing av min vän. Samtidigt hade jag blivit lovad en fast anställning. Detta drog hon ut på med 10 månader. Så till sist tröttnade jag. För att nämna det hela kort: hon gjorde bort sig totalt! Jag gick till Syndikalisterna med 70 sidor utskrift. Företaget fick betala annars skulle Syndikalisterna ställa sig utanför varje butik och dela ut flygblad. Det var den högsta summan som betalats ut genom Syndikalisterna. Tack vara detta kunde jag öppna Arsenik. Så tack ”chefen”. :) Shock var kul att jobba på. Det var som att ha kafferep och vika kläder tillsammans med kompisar hela dagarna!
7. Hur formades idén till, och vad ville du åstadkomma med, Arsenik?
Jag ville starta något som hade en mer personlig koppling. Punken är så stort och betyder så mycket för mig. Och inom denna scenen och andra subkulturer finns det så oerhört många kreativa och grymma personer. Att ha ett ställe medför att du kan skapa massa samarbeten. Det var min tanke. Få in mer handgjorda prylar och mindre massproducerat. Blanda upp detta med merch, skivor och vintage. Det var tanken.
8. Hur tog du det från plan till handling? Hur drar man ens igång en affär?
Jag hann faktiskt inte ens tänka. Det bara hände i ren frustration. Ledningen på Shock ringde oss och sa att butiken lägger ner om 3 månader. Jag tyckte det var illa skött och blev ganska lack. Och det finns väl inget som skapar mer energi och jävlar anamma än ilska. Så samma kväll satte jag mig och letade lokal. Två dagar efter hade jag skrivit kontrakt på lokalen. Jag hade ju inga pengar. Men jag hade kvar mitt företag och mitt lager sedan Bad Reputation, plus ett stort CCC lager. En fin sambo som har Mangel Productions och skivbolaget Not Enough Records. Sen hade jag jäkligt mycket kontakter inom scenen. Så det blev att maila runt och kolla om folk ville sälja på kommission.
8.1 "En fin sambo som har Mangel Productions och skivbolaget Not Enough Records." Menar du stöd och erfarenher eller att du fick praktisk hjälp?
Jag menar att han ställde ut skivor och prylar i butiken från sitt skivbolag. Han har även hjälpt mig med en del byggen och tryckt kläder med mera till butiken. Jag hade nog inte fixat att dra igång hela detta projektet om det inte vore för Oskar. Så jag är jättetacksam för det. :) När jag hade bestämt mig för att starta eget och kom hem på kvällen för att berätta detta svarade han: "Då säger jag upp mig och startar eget!". Så vi startade eget samtidigt. Han Mangel Productions och jag Arsenik.
8.2 "Två dagar efter hade jag skrivit kontrakt på lokalen. Jag hade ju inga pengar." Hur skriver man ett kontrakt utan att ha pengar? Det kanske är uppenbart för alla som kan tänka lite, men jag har aldrig påstått att jag kan tänka! Jag kan föreställa mig ett lån iofs, men det känns ändå lite främmande att kunna styra en stor lokal mitt i Malmö utan att vara rik eller tillhöra en större kedja?
Det var en ren chansning. Bära eller brista! Jag var tvungen att betala in en deposition och den summan fick jag låna av två nära vänner. För att sedan fylla upp butiken använde jag mina kontakter genom punkscenen. Det finns så många kreativa personer i dessa miljöer. Och när man skapar en plats som ska vara tillgänglig så var det fint att bjuda in till samarbete. Många smådesigners och hantverkare var på. Jag fick även ett merchtryckeri att ha ett konsignationslager i butiken. Allt detta innebar att det blev lite pengar att lägga ut på inköp. Sen hyrde även Rad Susie Vintage in sig de första 1,5 åren. På så vis vågade båda satsa på sin dröm i och med att man inte stod ensam med alla utgifter.
8.3 Angående CCC-lagret, finns Crime City Clothing kvar som sin egen grej än idag eller har det inkorporerats i Arsenik?
Det finns kvar som en fristående grej. Men jag har ju fått lägga all energi på Arsenik de senaste åren, så CCC har fått vänta. Tanken är att jag ska satsa på det snart igen när jag kommit ikapp med allt annat. Dock så kommer CCC endast säljas på Arsenik och inte i massa andra butiker som förut.
9. När slog Arsenik äntligen upp dörrarna och hur togs det emot av Malmö? Hur var de första månaderna med Arsenik?
2 feb 2019. Det kom ca 700 pers på invigningen. Helt sjukt kul! Det togs emot väldigt bra. Folk var sjukt peppade vilket var jättefint. Sen blev jag gravid när jag haft butiken i 3 månader. När vi låg på BB kom pandemin. Så 2 års pandemi och sen rev Malmö Stad upp gatan i 1,5 år så att det var omöjligt för folk att ta sig fram till butiken.
10. Du sa innan att du i grunden är mycket social men som barn kunde vara lite blyg bland människor du inte kände. Har du vant dig av med detta i vuxen ålder eller kan du fortfarande känna så? Om ja: hur funkar det tillsammans med att äga en butik och träffa människor hela dagarna?
Jag har växt ifrån blygheten. Men ibland kan den slå till med möten med vissa människor. Kemin är ju olika, olika människor emellan. Vissa känner man sig mer avslappnad med än andra t.ex. Det funkar bra. Det blir väl lite som att folk kommer hem till mig, in i min värld. Så nej, i butiken är jag inte speciellt blyg!
10.1 Eftersom du sa "har" i stället för "hade" om scenskräck utgår jag från att du fortfarande har det och då har jag lust att ställa i princip samma fråga igen; Hur funkar det med att driva en butik och alltså vara ansiktet utåt samt hålla i sammankomster på Arsenik?
Scenskräck har jag fortfarande. Det finns inget jag tycker är mer jobbigt än att prata inför massa folk. Det blir problem ibland när man anordnar saker, men det är ju också en utmaning för mig själv.
11. Först två års pandemi, sedan 1,5 års ombyggnation som praktiskt taget skar av all naturlig trafik till butiken. Hur återhämtas en mindre och oberoende affärsverksamhet från det? Jag vill minnas att det fanns aktörer i liknande skala på samma gata som helt fick slå igen.
Ja, det är jättemånga som har fått slå igen. Och så lågkonjunkturen nu, den har slagit till och med ännu hårdare än pandemin. Men det som verkligen varit problemet för många är att man har fått uppskov på momsen som ska in till Skatteverket, och den ska ju förr eller senare in oavsett så då får en ju betala dubbel moms sen. Och den skulle in när lågkonjunkturen kom - då fanns ingen hjälp alls. Det var dråpslaget för många butiker och småföretag. Vissa har ju funnits i över 20 år men har nu gått i konkurs.
För just Arsenik var gatbygget det som tog allra hårdast. Under pandemin kunde ju folk ändå komma till oss, men när vägen stängdes av förlorade vi 80% av våra kunder.
11.1 Hur kommer det sig att just Arsenik överlevde, hade de andra en mindre buffert eller fick du någon typ av hjälp?
Nej, jag har inte fått någon officiell hjälp alls från varken från hyresvärden eller Malmö Stad. Däremot har jag fått hjälp från en anhörig som ställde upp och belånade sitt hus. Det tillsammans med mina övergrymma kunder som skänkt prylar till punkauktionerna är vad som gjorde att Arsenik fortfarande finns.
11.2 Just ja, punkauktionerna [Cecilia lägger ibland upp unika punkgrejer på sociala medier till högstbjudande]! Började du med dom under detta eller är det något du gjort förut?
Jag började med det under pandemin och sedan har jag fortsatt med det som verktyg när det har varit tuffa tider. Och det fungerar jättebra, i den här alternativa världen finns det inte så jättemånga ställen att gå till så folk är väldigt måna om att ha kvar det som finns. Och det får jag höra väldigt ofta, att människor är så himla glada att just Arsenik finns och är väldigt stöttande och det är jättefint. Utan alla de här människorna som hjälpt hade jag tveklöst fått lägga ner.
11.3 Det verkar gå lite hand i hand med hur det ofta är i de här kretsarna! När det uppstår problem nånstans ifrån, ofta överifrån, så finns det någon typ av lojalitet, eller samhörighet, som "vanliga" affärer och näringsidkare kanske inte har.
Nej, precis. Sedan kan jag ju inget annat, jag kommer från punkvärlden och är van vid att lösa saker själv. Och jag tror att en annan som kommer från ett annat håll och driver butik, den är nog inte van att lösa saker själv utan lägger nog sin tilltro till någon annan. Att staten ska hjälpa en eller att kommunen ska hjälpa en eller nån annan helt enkelt. Banken eller vem fan som helst. Plus att svensken ofta vill klara sig själv och är för stolt för att be om hjälp, man ska inte visa när det går dåligt utan i stället hålla upp någon typ av fasad. Jag har tvärtom varit väldigt öppen med att säga "nej, nu är det skit!". Vilket i och för sig också har gjort att jag känt mig lite jobbig, att jag nästan varit lite tjatig. Men det är ju för att det har varit sjukt kämpigt, det är ju inte som att jag gjort det för att det är kul utan för att det verkligen har brunnit. Och det har nog också varit en del av räddningen, att jag varit transparent med det. Jag tänker inte låtsas att allting är bra om det inte är det. Men nu börjar jag tack och lov komma ikapp. Jag ligger fortfarande efter ekonomiskt efter bygget och flytten men det börjar ljusna.
12. Sedan detta har Arsenik bytt lokaler från Davidshallsgatan till Södra Förstadsgatan. Hur är den nya hyresvärden jämfört med den på Davidshallsgatan som jag förstått var lite av en ful fisk? Hur mycket vågar du berätta om det?
Jag hade två hyresvärdar på Davidshallsgatan eftersom det faktiskt var två lokaler. Men de var inte helt ärliga när jag tog över.
Den första var ett förstahandskontrakt, den andra hyrde jag av en privatperson som köpt lokalen. Jag visste att det var en risk att hyra en bostadsrättslokal i andra hand så jag skrev ett mail till honom och försäkrade mig om att jag kunde vara kvar i lokalen en längre tid. Eftersom jag ville göra om lokalen i grunden till en riktig Arsenik-lokal var det viktigt för det hade ju inte varit värt att bygga om bara för att sen bli av med lokalen typ tre år senare. Detta skrev jag till honom och då försäkrade han mig om att jag skulle få vara kvar hur länge jag ville. När bygget väl var klart uppstod en del svårigheter, tatueraren som hade verksamhet hos mig gick in i väggen och ville bli mattant och min pappa blev svårt sjuk i cancer. Jag hade inte råd att ha båda lokalerna själv och hittade en ny hyresgäst som ville ha den lokalen som jag hade förstahandskontraktet på. Eftersom den var sämre för min verksamhet samtidigt som den var dyrare i drift kändes det rimligt att bara behålla bostadsrättslokalen. Så jag sa upp den första lokalen och berättade för hyresvärden att jag var tvungen då jag inte hade råd och att jag redan hade fixat en ny hyresgäst. Men i stället för att uppskatta att jag ordnat med en alternativ lösning blev de sura. De blev sura på att jag inte ville ha deras lokal och på att jag valde att behålla den andra lokalen. Så de betedde sig illa mot det företaget som flyttade in, som först flyttade in som pop-up-butik medan jag fortfarande ägde lokalen. Vi tänkte ju först att det inte fanns en chans att de inte skulle bli godkända eftersom de är väletablerade i Malmö och har verkat här i över tio år med god ekonomi men... då kom de här gubbarna in och skrek åt dem och betedde sig skitilla till den grad att det nya företaget backade ur. De ville försäkra sig om att deras personal kan vara trygg på sin arbetsplats och kände att de inte ville ha något att göra med en sådan här hyresvärd som kommer in och beter sig.
Jag var öppen med styrelsen om min ekonomiska situation och min sjuka pappa, men de var helt iskalla, de brydde sig inte en sekund. Noll empati. Och det var verkligen en helomvändning för tidigare hade vi varit ganska nära, de kom regelbundet in i butiken och snackade och jag hade varit hos dem och hälsat på och så där. Men nu var de som förbytta, en av dem var till och med inne och skrek mig helt blöt i ansiktet framför massa folk och hotade med att jag skulle vara ute samma dag. Så det var ju inte så kul att gå till jobbet den sista tiden där, särskilt som jag visste att hela den där gubbstyrelsen är glada i att snacka skit - något jag kan tänka mig att de gjorde med alla andra i huset.
Sen kom de här gubbarna till mig en dag och sa "bara så du vet, du har bara tre månader kvar på den andra lokalen, så nu har du ingen lokal alls". Jag förstod ingenting för jag hade ju som sagt blivit försäkrad av personen som hyrde ut lokalen att jag skulle få vara kvar så länge jag ville, så jag skrev till honom igen och frågade vad som pågår. Då kröp det fram att han redan från början vetat att han bara hade tillstånd, från styrelsen, att hyra ut lokalen i andra hand ett halvår i taget i upp till max tre år. Och som jag sa tidigare, hade jag vetat det hade jag aldrig skrivit på kontraktet och dessutom hade det bara gått ett av de här tre åren - så det rörde sig om ett kontraktsbrott. Men den här personen försökte få det till att det tvärtom var jag som satt i skiten och sa att om vi fick styrelsen att godkänna kontraktet hade jag kunnat få köpa lokalen sen. Att vi skulle ta dit en oberoende mäklare och fixa fram ett bra pris. Jag räknade lite på en genomsnittlig kostnad för en lokal i det området och kom fram till att jag skulle kunna sänka mina kostnader med cirka 10 000 i månaden genom detta, så jag sa att om jag har pengarna när det är dags så skulle det vara intressant. Han tog upp saken med styrelsen och återkom kort därefter. Kontraktet var godkänt, jag skulle få fortsätta hyra lokalen resterande två år för att sedan köpa den. För fyra miljoner. Och jag blev så förvånad, var de synska? Hur skulle de kunna veta vad lokalen var värd om två år? Och vad hände med den oberoende mäklaren som skulle sköta värderingen? Då svarade han bara att fyra miljoner var vad han begärde och då ringde jag en advokat och sa "jag behöver hjälp".
När den här personen insåg att jag inte gick att lura och att jag hade kontaktat en advokat förstod han att jag skulle kunna stämma honom för kontraktsbrott. Det visade sig även att det var en lögn att hyresvärden godkänt kontraktet, jag frågade en i styrelsen och de absolut inte godkänt kontraktet. Så han ville bara få mig att skriva på ett avtal där det stod att jag skulle betala fyra miljoner om två år för en lokal som var värd max en miljon. Så han blev naturligtvis rädd och släppte mig med en gång. Jag hade kunnat stämma honom men det hade tagit flera år och jag ville bara bli fri från all den där skiten och inte hålla på och bråka.
12.1 Efter en sån här grej, hur går du in i ett nytt kontrakt med en ny hyresvärd? Har det påverkat din grundinställning? Och vad tar du med dig för lärdomar?
Det jag har lärt mig är att de som sitter i en styrelse ändras ju med tiden. De som satt i styrelsen när jag flyttade till Davidshallsgatan var väldigt peppade och glada men sedan byttes de ut mot en massa sura gubbar. Så allting, oavsett vad, måste finnas väldigt tydligt dokumenterat. Jag var rak med den nya hyresvärden här på Södra Förstadsgatan och sa direkt hur allting låg till. Ordföranden i den här föreningen är jurist också så han sa att han vet hur det kan vara och tydligen är det ganska vanligt just med bostadsrättslokaler. De har varit väldigt tillmötesgående så det... Jäklar! [Cecilia lyfter upp en mycket glittrande klänning ur den senaste Vintage-leveransen]... känns bra. Och alla här i huset är så himla glada och välkomnande också, det är en stor skillnad från förut. De flesta har varit och hälsat på och sagt hej och det gör mycket för trivseln. Sen tycker ju alla att det är roligt att det äntligen händer nåt med den här lokalen igen och att just en alternativ klädbutik passar så bra in med tanke på att Shock legat här tidigare.
13. De nya lokalerna är minst sagt anrika. Senast var det väl Shock som hade dem om jag inte minns fel, men där har historiskt sett även legat flera biografer varav en visade filmer av ekivok natur. Är du nöjd med de nya utrymmena?
Ja alltså Shock låg här i ungefär 20 år, men efter det fanns här en kosmetikabutik en väldigt kort tid men det var lite konstigt. Det stod typ ett bord med några krämer mitt i den här stora lokalen. Men de försvann snabbt, så lokalen stod tom i 4,5 år. Och tack vare det hade jag ju ett bra förhandlingsläge, samtidigt som att de var angelägna om att få Arsenik att flytta hit, de hade gjort förfrågningar tidigare.
Historiskt sett är byggnaden en gammal biograf ja, från 1912. När huset byggdes hette biografen som låg här Moulin Rogue. Senare, runt 30- och 40-talet låg här en annan biograf vars namn jag inte kommer på nu. Eller kanske till och med 50- och 60-talet. Den visade journalfilmer, så det är väldigt många äldre personer i 80- och 90-årsåldern som kommer in och är jättepeppade för att dom har sett dåtidens nyheter här inne. Och under andra världskriget liksom, då gick man ju hit för att höra om vad som hände. Det är väldigt spännande tycker jag! Senare flyttade Spegeln in och de visade porrfilmer. Så när jag gick i gymnasiet var det porrbiograf här.
För protokollets skull har jag tagit reda på adressens biografhistoria i detalj:
1914-1915: "Orion"
1915-1923: "Röda Kvarn (äv. Moulin Rogue)"
1923-1943: "Rialto"
1943-1987: "Spegeln"
1987-1988: "Grand"
1988-1998: "Spegeln"
13.1. Ja, på tal om människor som kommer in, jag har förstått att det är en himla bredd på Arseniks klientel. Allt ifrån de här nostalgiska personerna du nämner till nonchalanta tjuvar, upprörda föräldrar och råballa ungdomar!
Det kommer in allt från barn som tycker det är spännande med det vi har här, till tonåringar som gillar det alternativa - alltså metalheads, punkare, goter och så vidare. Sedan kommer ju deras föräldrar och de är nostalgiska för de kanske är gamla punkare eller nånting och då hittar de också nåt de vill köpa. Och så har vi ju vintage som drar precis alla typer av människor. [Cecilia lyfter fnissande upp en racing-overall ur en av lådorna]
14. Vad har du för framtidsplaner för Arsenik? Jag tänker både kortsiktigt - sådant som är planerat i detta nu - och långsiktigt, lite som den där fåniga frågan "var ser du dig själv om fem år?".
Min plan är ju först och främst att bli av med de släpande utgifterna som jag tror kan vara ur världen nån gång framåt augusti. Sedan vill jag börja satsa mer och mer på vintage-delen, alltså second hand, för jag tycker om det. Dels ligger det i tiden, med tanke på hur textilindustrin ser ut idag måste vi ta vårat ansvar när det kommer till miljö och arbetsrätt, och också tycker jag personligen det är mycket roligare att ta in unika grejer. Det blir en mer levande butik att ha saker som det bara finns en av i stället för att endast ta in en massa massproducerat.
15. Finns det något du skulle vilja tillägga?
Ja, att jag har lagt all den där skiten på Davidshallsgatan bakom mig. Det finns idioter och energitjuvar och det bästa sättet att slippa dem är att inte ägna dem en tanke. Jag lägger min energi på det som är kul och det som ger mig energi tillbaka. Allt fint som kommer genom att driva Arsenik!
---
